Om mig

Kosthjälpen

En sockerråtta har jag varit sedan barnsben. Omöjligt att svara på när jag faktiskt blev beroende. Kanske var det redan första gången jag fick smaka glass eller så var det kanske när jag var 6 år gammal och smög upp mitt i natten och stal godis från skålen. Sötsaker har alltid varit stöttan, trösten och glädjen i mitt liv. Med en mamma som gärna bakade in kärlek och omsorg i sina bullar och belönade oss alternativt straffade oss med godsaker har sockret alltid haft en viktig roll. Socker kickar igång vårt belöningssystem och är bästa medicinen mot dåligt väder, uttråkning, stress, ilska, koncentration, sysselsättning och energi. Aldrig kunde jag ana att när jag väl slutade inta min favoritdrog socker, behövde jag inte längre självmedicinera mig. Min oro, rastlöshet, humörsvängningar och trötthet var som bortblåst.

Har det varit en enkel resa? Svaret på den frågan är både ja och nej. Det svåra var att ta beslutet och säga hejdå till min bästa vän, sockret. Tron att livet aldrig skulle bli njutbart och bra igen var stor. Hjärnspökena är många. Sedan barnsben har vi blivit itutade av föräldrar, samhället och matindustrin att njutning är detsamma som att äta socker. Hur ska en solig sommardag kunna bli underbar utan en glass? Hur firar man födelsedagar utan sockerkoma, hur umgås man med vänner? Kommer semestern bli lika mysig utan godsakerna? Frågorna var många och svaret var alldeles för skrämmande för att vilja ta reda på.

2016 vägde jag 86 kg. Mina tankar om mig själv var inte lika stora som min mage. Den 24 november beslöt jag mig för att ta tag i min vikt. Jag sa till mig själv att detta var min sista chans. Klarade jag inte av det denna gången lovade jag mig själv att acceptera mig precis som jag var och sluta straffa mig och börja leva. Problemet var att det fanns inte en chans att jag skulle kunna acceptera mig själv i den storleken som jag då var så ett misslyckande fanns inte på kartan. Allt gick efter plan. Min kropp var lydig och svarade på alla galenskaper som jag utsatte den för. Men sedan hände samma sak mig som säkerligen har hänt dig med. Jag orkade inte gå omkring och vara hungrig. Hunger är människans största fiende. Hungern får oss att trotsa vår vilja och styra stegen mot kylskåpet och bilen mot butiken trots en pågående konversation inne i huvudet som säger stop. I menyn som jag följde fick man lov att ta en bit mörk choklad eller något annat  litet gott som innehöll någon nyttig typ av socker. Som jag längtade efter lördagarna! Klarar jag mig bara fram till på lördag och min belöning ska det nog allt gå bra. Lugnet i kroppen infann sig samtidigt som jag tryckte in chokladbiten i munnen, långt innan kroppen hunnit registrera att det faktiskt var sött på väg in. Problemet var att jag nu hade matat min sockerdjävul och han villa ha mer, mycket mer. Så mitt lördagsgodis accelererade snabbt till söndagar, måndagar, tisdagar, onsdagar (nu har snart hela veckan gått så kan lika gärna fortsätta. Men på måndag, då börjar jag om igen med nya friska tag.) Vissa veckor klarade jag faktiskt av att börja på måndagar, andra veckor tyckte jag att det var bättre med start på onsdag så veckan inte blev så lång. Jag började inse mer och mer att jag var tvungen att adressera mitt riktiga problem för att kunna lösa mitt viktproblem. Jag samlade på mig all kunskap om socker och sockerberoende som jag kunde komma åt. Fick panik och ångest när jag insåg att experterna pratade om livslång saknad och abstinens och att varje dag skulle innebära ett ständigt kämpande och en otrolig vilja, andra föreslog 12-stegsprogrammet och medicinering och andra alla tre. Det fanns inte en chans att jag skulle klara av eller vilja leva ett liv med ständig abstinens, och en tanke väcktes i mitt huvud. Jag bokade en veckas semester och drog ner till Grekland, bara jag och mitt experiment för att bli av med mitt sockerberoende på exakt samma sätt som jag slutade röka för över 10 år sedan. Den 11 april 2017 hade jag min sista sockermåltid. Tekniken fungerade! På bara ett dygn var mitt liv totalt annorlunda. Dessertbordet lockade inte längre, tvärtom jag blev äcklad. Hjärntvätten var ett faktum! Att bli av med ett beroende handlar om att få tillbaka sin frihet och sitt liv som man hade innan beroendet tog över ens liv. Ett ständigt sug och saknad är inte samma sak som frihet. Trick nummer två är att äta rätt och tills du är mätt. Ingen klarar av att banta för resten av livet!

Vill du också känna frihet, få tillbaka livsglädjen, orken och din kropp? Investera i dig själv, det är du värd! Jag hjälper dig att fylla ditt liv med glädje och god mat,

Med vänliga hälsningar

Susanne Nilsson

Utbildad och Licensierad Kostrådgivare genom Svenska Näringsakademin (fd Paulúns Näringscenter)